Jag har precis kommit hem ifrån min promenad runt Växjösjön.

Jag lyckades klämma in den mellan två ösregn. Som min kloke mamma (eller är det kanske pappa?) brukade säga "Rättsom(?) det regnar kommer det en skur". Det uttrycket beskriver Växjö ganska bra. Tur att jag kunde krångla på mig mitt regnställ som jag köpte innan hösten. Jag tror det var mitt undermedvetna som viste att jag skulle tillbaka hit.

Grå (eller gråskalan) är en färg som ständigt återkommer här.





Ser det tomt ut tycker ni? Jomen, visst var det tomt. Inga andra kände sig manade att ta en skön promenad i regnet och blåsten. Konstigt, tycker ni? ja, jag med...



Här jag när jag tänker: Är jag framme snart? Är jag framme snart? Är jag framme snart?